Varför din Digitala Skollyftet Badge väntar på dig!

Vad jag gillar med Digitala Skollyftet är att det är en kurs som är helt annorlunda från kurser som ”man kan gå”. Jag tror inte att någon som följer den här vidgade kursen känner det som att ”jag har gått en kurs den här hösten, den heter Digitala Skollyftet”. Att gå en kurs förutsätter att det finns en kursplan och ett förbestämt innehåll som ska täckas upp och redovisas, för att kunna bedömas, och kanske ännu viktigare kontrolleras, av den som anses sitta inne med de rätta svaren. Den här gången känner vi igen från formella utbildningar, och på många sätt är vi beroende av våra examen, kursintyg, och betyg för att kunna visa något om vad vi lärt oss och vad vi kan och det i sin tur spelar roll för vår identitet och våra möjligheter till att kommunicera med andra om vilka vi är. Men hur är det då egentligen med vårt informella lärande? Det som vi brinner för på fritiden? Förmågor och kunskaper som inte alls syns i ett kursintyg, och som utvecklats efter att den där examen en gång i tiden blev färdig? Referenser oc h rekommendationer är ett sätt att kunna lyfta fram egenskaper som ligger uanför det som går att lista i en meritförteckning, men de är å andra sidan svåra att synliggöra och flytta med sig mellan olika kontexter. Mozilla sammanfattar:

Get recognition for learning that happens anywhere. Then share it on the places that matter.

Varför en badge för Digitala Skollyftet?

Skollyftet utfärdar den här badgen för att erbjuda ett sätt att fånga, erkänna och beskriva det lärande som #digiskol innebär. På flera sätt skiljer det sig från hur andra kursintyg ser ut och fungerar, jag tänkte ta det här tillfället i akt att försöka visa några av dem. Det första jag vill ta upp handlar just om hur Digitala Skollyftet skiljer sig från en traditionell kurs, en kurs som ”man kan gå”. När det inte finns någon uttalad kursplan är det vi själva som skapar kursen genom att vi bidrar till den. Och här behöver vi ha ett brett perspektiv på vad ett ”bidrag” handlar om – vi ger av den tid vi har, lyssnar på andra, delar med oss av våra intressen, vad vi kan, vad vi vill lära oss, vad vi upptäckt och vad vi håller på att upptäcka, vad som inte funkat och mycket mer. Här finns en viktig aspekt som jag inte vet om jag förmår beskriva på något vidare pedagogiskt vis men det finns central ömsesidighet mellan den enskilde ”bidragsgivaren/Badgemottagaren” och den stora gruppen/gemenskapen/communityt i Digitala Skollyftet. En badge vittnar alltså dels om att den enskilde har delat med sig av en viktig lärandeerfarenhet, dels också om att den stora gruppen har fått tillgång till ett häftigt bidrag i sin erfarenhet av Digitala Skollyftet. Digitala Skollyftet Badge är alltså både ett ”tack” till badgemottagaren och ett ”vårsågod” till communityt. Jag vet inte många andra former av intyg/diplom som kan åstadkomma samma win win.

Vem gör egentligen bedömningen och av vad?

Kanske verkar detta något rörigt och jag vet inte om bilden klarnar av att ta upp nästa aspekt som skiljer Digitala Skollyftet från andra kurser, nämligen det faktum att det inte finns några ”lärare”. Om ”ingen” sitter inne med de rätta svaren på komplexa frågor som behandlas och dyker upp, vilka redskap finns då för att bedöma det som inte på förhand går att förutsätta? Jo, vi har kamratresponsen och the power of feedback. Det är av den anledningen som Digitala Skollyftet Badge sitter på Peer 2 Peer Univeristy (p2pu), eftersom feedback-systemet där fungerar så att när man har blivi tilldelad en badge så är man också ”expert” på den badgen och kan ge användbar och relevant feedback på andra projekt som kommer in för den badgen, och på så sätt fortsätta att ge av sin kunskap och insikter till alla andra.

När man lämnar in sitt projekt för att få sin badge så krävs en länk till det som man vill åberopa som bevis för sitt bidrag och sina skills. Det är den här nära kopplingen mellan badgen och själva evidensen som ger validitet åt hela badge-projektet, att faktiskt kunna visa vad jag har gjort för att få något och det märke som jag tilldelas är bara en representation för något viktigare och verkligare. Det får mig att tänka på när jag ombads att skanna in mina meriter i min arbetsgivares databas och saknade mitt pim-diplom. Jag föreslog att jag kunde sätta ihop en powerpont för att ”bevisa” mina kunskaper, men det var inte alls så intressant som det där diplomet som ju var det som efterfrågades.

Kolla här för en kort introduktion till hur man gör för att ansöka.