Vad håller jag på med i Digitala Skollyftet?

Hur går det med kursen egentligen? Nu så här i vecka tre känns det som en rimlig fråga. Jag befinner mig någon stans inom spektrat mellan att facilitera och att delta. Vi är fortfarande i inledningen och kanske är det just därför som det fortfarande finns en del roddande att fixa med och kanske är det därför det känns lite som det egna deltagandet haltar något. Men förmodligen handlar det bara om ett mind set – att idén om att delta i en kurs säger en sak, som kanske är helt ointressant för hur ett deltagande ser ut i Digitala Skollyftet.

Kvällens Digiskol-session blev ett samtal som jag verkligen gillade. Hela konnektivismen har under senaste tiden blivit en stor källa till inspiration och jag tror att mitt deltagande i den här MOOCen egentligen handlar om att se på saker omkring mig med konnektivistiska glasögon. Det är min förhoppning att just de glasögonen kommer att utvecklas under kursens gång, så där har jag väl min ”kurs för kursen” (inspirerad av det blogginlägg inom Digitala Skollyftet som jag läst så sent som idag, om att ordet ”kurs” innebär någon form av styrning och riktning, snälla meddela vems inlägg det var!) Det känns alltså som om jag har hittat min riktning genom att fortsätta utforska konnektivistiska fenomen så som jag stöter på dem, till exempel i det här inlägget av Per Falk.  Med den här nyvunna insikten om min egen riktning känns det på sin plats att dela den padlet som vi använde för sessionen. Den sattes ihop precis innan vi började sända och jag är glad att Jonas Bäckelin hade så pass många bra och illustrativa bidrag att dela med sig av.