Öppenhet – digitalt och språkligt tillgänglig

Jag hade förmånen idag att få prata om digitala verktyg och för pedagoger verksamma inom introduktionsprogrammen i Stockholms stad. Om tidsutrymmet hade funnits skulle jag gärna gått mer in i begreppet ”tillgänglig” som verkade dyka upp både här och där i min presentation, med den ofantligt otympliga titeln ”Exempel på digitala verktyg för språkutvecklande stöttning på Språkintroduktionsprogrammet”.

Webben är full av fria resurser som ligger öppet tillgängligt och öppenheten handlar dessutom om vilken tillåtelse som ges till materialet, till exempel att genom Creative Commons digitalt kunna använda, dela och remixa material. För mig är det en hållbar kunskapsdelning som jag inte tycker mig sett i något ”förlagsproducerat digitalt läromedel”. Därför går det exempelvis inte att sätta likhetstecken mellan digitala verktyg och förlagsproducerade webblösningar, om ni frågar mig. Lärplattformar är ett annat sätt att inskränka och fingra på öppenheten, som Ylva Pettersson skriver om i sitt mycket vakna inlägg ”Varför lärplattform?”. Jag kan lägga till att på vår skola är erfarenheten den att lärplattformar är så pass stängda att våra nyanlända elever i stor utsträckning inte kan använda sig av dem på något vettigt sätt, och därmed är de också tämligen meningslösa för oss pedagoger.

Men det räcker inte med att kunskap ligger fritt tillgängligt i den tekniska bemärkelsen, även om det är en förutsättning. En viktig aspekt av ”öppenhet” handlar också om att tillgängliggöra kunskap och sänka trösklar för den som annars riskeras lämnas utanför och exkluderas. Därför är både teknisk och språklig kompetens nycklar till delaktighet för att motverka en samhällsutveckling med ökande kunskapsklyftor så väl som ökande digitala klyftor. Jag ser det som kärnan i verksamheten på gymnasiets introduktionsprogram generellt, och språkintroduktionsprogrammet i synnerhet.