Nätverket som filterbubbla

Bild: Ett urval av rubriker som möter mig i min filterbubbla den 4 oktober 2014.

Det är svårt att prata om omvärldsbevakning utan att tänka på massivt informationsflöde och filterbubbla, tycker jag.

Informationsöverflödets våndor

Jag tror att känslan är vanlig, att magnituden och rörligheten i flödet är mer skrämmande än lockande för många. Ett sätt att hantera det är att ställa sig vid sidan av, och vad som då händer är att låta andra sköta filtreringen så att de små droppar som rinner igenom känns lagom paketerade. Ett annat sätt är att ställa sig frågan vad det innebär att andra filtrerar den information som jag konsumerar, vilka är de här ”andra” och hur spelar tekniken in på sovrandet? Peter Wolodarski, chefredaktör på Dagens Nyheter, berättade att de inte hade någon möjlighet att trycka alla de fruktansvärda bilderna från kriget i Syrien som de hade tillgång till. Dels för att tidningen inte kunde ägna allt utrymme åt bilderna, och dels för att visa hänsyn mot de barn som plockar upp tidningen från hallsmattan på morgonen. Google strävar efter att förfina sina sökinstrument så att vår sökning i stort sett redan är känd, innan vi ens har gjort den, och den är så klart så individanpassad att våra träffar helt avgörs utifrån individens övriga nättraffik. Oavsett om jag väljer att backa och överlåta filtreringen åt andra eller själv gör vad jag kan åt saken så gäller följande fråga:

Vilka blir konsekvenserna för mitt lärande – vad lär jag mig och vem är min lärare? 

Ett av de mest centrala aspekterna av vad jag som deltagare i en konnektivistisk typ MOOC, som till exempel Digitala Skollyftet, är att jag ställs inför att hantera ett massivt informationsflöde eftersom många deltar i kursen och den genererar en ohanterbar mängd information. För att inte drunkna i information och frihet, behöver fokus läggas på frågan; Hur lär jag mig att lära under de förutsättningarna? Och det är väl i någon mån också en fråga som fångar hur det är att lära i vår samtid, som ju karaktäriseras av ett överflöd av information i ständig rörelse. Om det ska vara möjligt att maximera möjligheterna som detta innebär så kräver det andra förmågor än när vi omger oss av en miljö med välpaketerade bitesize-portioner av information. Inte bara handlar dessa förmågor om att kritiskt kunna granska och värdera den information vi ställs inför, utan också en förståelse för vilka nätverk jag ingår i och hur de är sammansatta, både tekniskt och även fysiskt, i form av vilka som finns representerade. Jag ser det som att mina nätverk är starkt bidragande till hur min filterbubbla tar form och därför tror jag på att en kritisk granskning av information kräver ett resonemang kring hur filterbubblan ser ut och slutändan så handlar det förmodligen en hel del om nätverkande relationer mellan människor och kommunikation. Det är ju inte konstigt att fler och fler organisationer och företag inser värdet av att ha en bred representation bland sina anställda. Den homogena gruppen som plockar sin input från samma lilla filterbubbla, (följer samma folk, läser samma bloggar, får samma träffar på sina google-sökningar) har ingen chans mot den grupp som sammantaget ingår i nätverk rika på perspektiv och den resurspool som det innebär. Det är så jag tänker mig att det i alla fall borde vara, men så klart erkänns inte allas nätverk samma värde (man/kvinna, stad/landsbygd, skola x/skola y, född i land x/född i land y).

När vi är varandras filter

Twitterflöde

Någonstans i det här resonemanget tänkte jag komma fram till att vi är varandras filter i väldigt stor utsträckning. Vi är många som ser det tydligt genom exempelvis sociala medier, även om det så klart förhållit sig på ett liknande sätt även innan kommunikationen hade den här digitala formen. ”Jag läser det folk delar på twitter och Facebook”. För min egen del så har jag trappat ned på min aktivitet på Facebook, men det är så klart en källa till information av vad människor i min närhet läser och tänker som jag tar del av dagligen. Twitter är för mig ett verktyg av helt annan kaliber, något som jag insåg när jag började använda Tweetdeck, tror det var för två år sedan. Det funkar också bra för att följa olika hashtags som spontant poppar upp eller som används över längre tid. Det funkar också för att se vem sprider vad? och att förstå information är att se nätverket där den finns.

Och sist men absolut inte minst, så har vi det där med att skapa ”sitt eget” RSS-flöde. Det är intressant att notera att när Google bestämde sig för att lägga ner den omåttligt populära RSS-läsaren Google Reader, så gjorde de det trots att den var just använd och älskad av alla. Jag tycker det sätter perspektiv på vad det innebär att använda gratistjänster från storföretagen, att vi har noll inflytande över hur de utvecklas/avvecklas. Jag använder Feedly för att hålla mig uppdaterad på sånt som jag gillar. Det blir som en dagstidning över vad som är aktuellt inom områden jag bevakar och jag har organiserat flödet i ”Great ed commentary”, ”Normkritik”, ”Skolsverige”, ”Open stuff”, ”Open badges” etc. För mig innebär det att jag kan konsumera en stor del information på ett meningsfullt sätt och jag använder Evernote för att plocka guldkorn ur flödet att jobba vidare med. De är mina ovärderliga verktyg för hur jag lär mig.

Urklippen i översta bilden kommer därifrån, från mitt Feedly-flöde, en helt vanlig dag i den digitala tidsålderns informationsöverflöd.