Lärandeaktivisten 3.0

Jag har varit i Malmö och jag har pratat om Sverige 3.0 (#sv3rige) och nu är det hög tid att dela vad jag lärde.

Det första samtalet om Sverige 3.0 var i Stockholm i december och Per Falk har beskrivit det mötet så bra att jag inte tänker upprepa det här förutom att säga att det som hände i Malmö den 13 april  följde samma mönster, från sprudlande check in vid tiotiden till tårfyllda summeringar tolv timmar senare om vad vi ville ta med oss från dagen.

Check in Malmö

Detalj ur Nanna Franks fanastiska illustration av Sverige 3.0 Malmö

På check in fick vi ca 60 deltagande uppgiften av de eminenta processledarna att inför någon helt främmande formulera våra individuella anledningar till att vara just där just då. När man konfronteras med att formulera sig blir vissa saker uppenbara och för min del blev det tydligt att det handlar om utforskandet av mitt eget lärande. För det är ju så att väldigt mycket som är värt att lära sig faktiskt inte finns samlat i någon bok och jag är villig att gå så långt att påstå att det är bland de bästa kriterierna för vad som är värt att lära sig – att det inte finns nedskrivet och fördefinierat av någon annan – boken om hur Sara lär sig är det nämligen bara jag som kan författa.  Med det tror jag att jag försöker ringa in och belysa det lärande som går bortom våra traditionella kunskapskällor. Vilka lärmöjligheter skapas för mig i ett rum under tolv timmar med vitt främmande människor från 15-68 år utan titlar? Hur är det att tälta utanför comfortzonen?

Jag skulle vilja hänga kvar lite vid våra lärosäten och gör det med ett studentperspektiv. Akademiska poäng har en godtycklig koppling till lärande och det är väl inte helt otroligt att vi rör oss mot en tid då en examen på pappret blir allt mindre värd genom att den i allt lägre grad fångar de kompetenser som vi söker och framförallt eftersom kunskaperna som en examen ska reflektera inte längre är något som de traditionella lärosäten har monopol på. Vad innebär det för sättet som vi bedriver utbildning på? Hur ska jag motivera mig till obligatoriska och timslånga föreläsningar som inte ger något eftersom jag vet hur jag själv kan använda den tiden bättre för att lära mig det som jag själv är kompetent att avgöra att jag behöver. På det sättet skulle jag göra skiftet från en kontextlös (meningslös) föreläsning till ett meningsskapande lärande i ett ännu större sammanhang. Men vänta nu, då kanske någon invänder och säger att det skulle ju inte gå eftersom jag givetvis inte skulle designa samma innehåll som universitetets kursplan föreskriver att den långa föreläsningen måste innehålla. Det argumentet köper jag bara under antagandet att alla som obligatoriskt närvarar vid tillfället lämnar föreläsningen med att ha tillägnat sig helt likvärdiga kunskaper. Vart jag vill komma är att varken en sådan kunskapssyn eller de omotiverande (men obligatoriska) timslånga föreläsningarna känns särskilt mycket Sverige 3.0, med andra ord är det ett antagande om kunskap som jag inte skriver under på. Som student och lärande människa resonerar jag, tror jag, som många unga människor gör över sin skola, bara det att det har tagit mig 23 år av diverse höga och låga utbildningar att inse det när många unga människor snappar det mycket snabbare.

Taggen #sv3rige för att förväxla med andra med samma namn.

Taggen #sv3rige för att förväxla med andra med samma namn.

Jag ser mötet som ett lärande, så jag vill lära genom vad andra människor delar med mig och jag med dem, därför är delakulturen så viktig för mig och utmanande att ta den till nya forum. Att samlas kring ett gemensamt sökande betyder inte att man söker samma sak men att vägen dit är det som gör att alla kommer fram. Kraften i mötet mellan människor, insikter, förståelse, relationer som är nödvändiga om vi ska kunna få fatt i resurserna som finns i det ömsesidiga förhållandet mellan det lilla som är en del av det stora och tvärtom. Efter Sverige 3.0 är jag bara mer övertygad om att den här resursen som vi människor innebär för varandra behöver utnyttjas mer. Svårt när vi är helt fokuserade på att sätta upp hinder för det, ett praktexempel är skolans uppdelning av svenkämnet i två kursplaner ”svenska” och ”svenska som andraspråk”.

Många frön har satts under den senaste veckan efter Sverige 3.o, det här får räcka som en inledande reflektion.

”Diversity is resource”.