Tänkte dela med mig av lite mer från min sommarläsning. Tidigare har jag skrivit om den första delen av ”Connected Learning – an Agenda for Research and Design” och nu är det dags för en annan öppen resurs på, som jag ser det i alla fall, samma tema: ”Knowmad Society”. Eftersom jag aldrig läser något färdigt så ska jag här bara fokusera på den inledande artikeln av John Moravec ”Rethinking human capital development in Knowmad Society”. Här är axplocket av citat som läsaren möts av:

"Knowmad Society" - artikel av Moravec (CC BY-SA 3.0)
”Knowmad Society” – artikel av Moravec  (CC BY-SA 3.0)

Moravec använder sig av beskrivningen ”Education 1.0, 2.0 och 3.0” för att tala om skolans/samhällets, dåtid, nutid och framtid.

Knowmad Society necessitates the transformation from industrial- era, “banking” pedagogies (see esp. Freire, 1968) that transmit “just in case” information and knowledge (i.e., memorization of the world’s capitals) toward modes that utilize the invisible spaces to develop personally- and socially- mean- ingful, actionable knowledge. There is growing recognition that people with unique, key knowledge and skills (i.e., knowmads) are critical for the success of modern organizations. p. 43.

Här hade jag gärna sett några referenser till andra tankemodeller som använder sig av  ”nomaden” exempelvis det här inlägget ”worker- soldier – nomad” av Dave Cormier. Parallellerna är många. Där spelar nämligen minnet också en central roll för industrialismens ”worker” och likheterna mellan ”nomaden” och ”knowmaden” är främst att de tar steg i sitt lärande utan att för den skull foga sig efter (comply with) de vägar som skolan/samhället föreskrivit, medan ”compliance” kvarstår som en central egenskap för ”the worker”.

I det knowmadiska samhället har gränserna mellan olika yrken och yrkesroller lösts upp och vi kan i idag börja se en bild av det här samhället när exempelvis  människor väljer ett allmänt kafé som sin huvudsakliga arbetsplats. Läsaren ställs inför tankeexperimentet: Vilka idéer kan uppstå när en finansman och en arkitekt plötsligt börjar prata med varandra för att de råkar sitta på samma kafé? I min bild av det här kaféet sitter där också en hemlös och en illegal invandrare och jag undrar om de också deltar i samtalet och vad det i sig kan skapa för möjligheter. Jag fastnar alltid vid det att en stor samhällsomvälvande omställning aldrig kan ske för alla individer vid exakt samma tidpunkt. Och det nämns också av Moravec – för flertalet individer är det knowmadiska samhället en avlägsen framtid, men för några få är det redan en verklighet. Vilka hinner först? Vilka har en lång väg kvar dit?

I ”Connected Learning” läste jag om eleverna Clarissa och Dave som utvecklat sina passioner och unika talanger genom informellt lärande och med stor stöttning av nätverk utanför skolan.  Så vitt jag kan förstå så är de urtypen för ”knowmadiska inlärare” som Moravec beskriver. Och är det inte så att vi har styrdokument som föreskriver att skolans uppdrag just är att låta elever utvecklas till ”knowmader”? Jämför :

… if we enable more people to pursue their passions and support them, we open possibilities for them to achieve meaningful success. p. 43

Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet. Lgr11/Gy11

Vad föreslår då Moravec för undervisning för att lyckas i detta uppdrag? Han refererar både till Dewey och formativ bedömning och fokuserar på processen i hur man lär sig snarare än vad man lär sig. Här poängteras också att ett hårt standardiserat utbildningssystem lämnar litet utrymme för knowmadens utveckling, vilket får mig osökt att associera till de senare delarna av läroplanen. Kunskapskraven är ett uttryck för det som Moravec kallar ”mätningskulten” som skolan behöver frigöra sig från om den ska svara mot de krav som ”Knowmad Society” ställer.

Så, skolan står inför att hantera ett pågående paradigmskifte och Moravec resonerar länge och väl om hur skolans inbyggda tröghet förhindrar att en sådan omställning kan ske tillräckligt snabbt, ett faktum som vi väl känner till. Men jag känner mig ganska snopen när han i slutändan kommer fram till att det är lönlöst att kämpa mot systemet och i stället förespråkar ett utvecklande av parallella system till det standardiserade skolsystemet:

Rather than fighting the system, students, parents, communities, and other life-long learners can invest in establishing parallel, new schools and/or networks of learning, discovering, innovating, and sharing. p. 47

  1. För det första så känner jag att sådana här parallella system redan finns och spelar en stor roll för många människors lärande och utveckling och är viktig för synen på kunskapsinhämtning och lärandeerfarenheter – vilket i sin tur påverkar vad som händer i skolan, vare sig man tror det eller ej.
  2. För det andra undrar jag om det inte är just en förstärkning av parallella system som accelererar det faktum att några elever förblir ”trapped within the paradigm of Education 1.0″ medan en liten privilegierad grupp får tillgång till bildning som innebär helt andra möjligheter. Moravec säger ju själv att en sådan bildningsklyfta inte är rimlig. 
  3. För det tredje – var tusan är lärarna i det här? Varför nämns dem inte när det handlar om att förändra och uppdatera skolans roll?

Jag måste söka i texten mer målmedvetet efter vem läraren är i omställningen till Knowmad Society. Och vad jag landar i är väl att det är en förutsättning att läraren själv ställer om enligt en devis som jag sammanfattar – get connected and go knowmad!

As co-learners and co-teachers, we are co-responsible for helping each other find our own elements along our pathways of personal, knowmadic development. p. 43