EUs ramverk för öppen utbildning

Jag tog min startpunkt i att undersöka vad EU vill med öppen utbildning i det meddelande som EU-kommissionen gick ut med 2013 och nu är det dags att kolla upp ett av de konkreta resultaten av det. Förra året släppte nämligen EUs forskningscentrum, JRC, sin slutrapport under titeln ”Opening up Education: A Support Framework for Higher Education Institutions”.

För mig var EU-kommissionens meddelande både otydligt och överdrivet i sina formuleringar om hur medlemsstaternas utbildningsveksamheter kan använda sig av öppen utbildning. På det området är den här rapporten väldigt mycket en konkretisering och utveckling om 78, ganska läsvärda, sidor.

Vad vill EU med ramverket för öppen utbildning?

Ramverket är tänkt att vara ett stöd, särskilt för beslutsfattare, till att ta fram policy och strategier inom högre utbildning för att understödja strävan om att öppna upp Europas utbildning.

Rapporten slår fast att öppen utbildning existerar som experiment i fickor här och där inom EUs medlemsstater på ett ofta ad hoc-liknade sätt. Med hjälp av ramverket kan lärosätena införliva de öppna initiativen i ett mer övergripande perspektiv integrerat i övriga strategier. Rapporten föreslår att ramverket kan svara mot några identifierade behov i EUs samlade utbildningsverksamheter (med betoning på högre utbildning):

  • en gemensam förståelse av begreppet öppen utbildning
  • genom vilket lärosäten kan uppnå nätverksbaserade praktiker (”networked practices” s. 7?), och utveckling för både lärandet och institutionen,
  • och vidare hitta en mekanism för social förändring genom att lösa upp gränsen mellan informellt lärande och formellt lärande.

Öppna upp i praktiken

Jag uppskattar att rapporten gör rimliga anspråk på hur den kan tillämpas och vad som kan åstadkommas i praktiken. Författarna hoppas kunna väcka kritiska frågor för beslutsfattare som kan vilja undersöka i vilken utsträckning, eller ens om, öppen utbildning ska ingå i att fullgöra lärosätets uppdrag. Ramverket är helt enkelt en manual för att utveckla policy för lärosäten.

Jag tar mig friheten och kompletterar med några fler frågor som jag tror kan vara användbara. Ska vårt lärosäte använda öppen utbildning som en väg till att nå våra mål? Eller ska lärosätet inte ägna sig åt att öppna upp utbildningen? Vem står att missgynnas av dessa öppna utbildningsprocesser? Vems intressen tjänar strategiska beslut om öppen utbildning?

Vore det inte intressant att se hur ett logiskt resonemang byggs upp som leder till att ett absolut ”nej” till öppen utbildning? Jag tror att lärosäten som i dagsläget inte ägnar sig åt någon form av öppen utbildning faktiskt inte har det grundat i några fattade beslut. Frågan kanske aldrig har väckts, eller så har den aldrig gått vidare till att besvaras. Där vore det intressant att se om ett sådant här stöd kan bidra till praktisk handling.

Vad består ramverket av?

Författarna har verkligen försökt att på ett övergripande sätt fånga och ringa in vad de avser med öppen utbildning. Begreppet öppen utbildning bör, enligt deras definition, ses som en paraplyterm som, de menar, tillgodoser olika förståelsegrunder av öppen utbildning. Det handlar alltså inte enbart om OER eller enbart om Open Access, utan införlivar båda dessa för att sen försöka gå bortom dem.

Rapporten föreslår att öppen utbildning bäst ska ses som bestående av 10 dimensioner som alla spelar roll för att stötta upp och stärka varandra. Av de här dimensionerna är Innehåll en och det är i den som vi kan placera OER. En annan av dimensionerna är Forskning, vars resultat kan förstås som Open Access. Förutom dessa två dimensioner listar ramverket fyra till som också räknas till de sex grundläggande och centrala dimensionerna som alla handlar om ”Vad är det?”. Utöver dessa sex finns fyra tvärgående dimensioner som svarar på frågan ”Hur uppnås det?”. Öppen utbildning uppnås genom ledarskap, kvalitet, teknik och strategi.

10 dimensioner av öppen utbildning enligt JRC.

Featured image: Photo by Levi Saunders on Unsplash