En vecka som Sweden

Jag har fått äran att vara kurator för @sweden denna vecka på twitter. Det har inte alls varit som jag hade tänkt mig, utan att jag för den delen hade tänkt så värst mycket över hur det skulle vara. Här kan man läsa mer om vad det här stafettkontot handlar om och i korthet så är det en ny svensk privatperson som varje vecka får förvalta Sveriges twitterkonto med ett följe på ca 68 000 personer runt om i världen. De här följarna visade sig bestå av en helt oväntad skara. Jag hade till exempel innan aldrig hört talas om att det finns ”Swedophiles” runt om i världen som liksom har en besatthet av Sverige på samma sätt som vi talar om anglofiler och frankofiler. Många underhållande kommentarer i de konversationerna får man väl säga. Jag tog i alla fall tillfället i akt och delade med mig av intressant information om Wikipedia och nu önskar jag att jag hade kunnat göra mer av det, men veckan fylldes upp av annat.

Jag tog också intryck av flertalet arabiska tweets som den här och med den översättning som jag får (jisses vad lätt det är att översätta tweets med ett enda klick i tweetdeck). Under vecka har jag kanske sett 5-6 arabiska tweets med samma innehåll.Det är kanske ingen stor grej för oss det här med att ett twitterkonto vandrar runt mellan helt vanliga personer vecka ut och vecka in, men jag kan köpa att det inte är helt omärkvärdigt i de länder där samhällsklimatet är ett helt annat. När jag översätter den arabiska hashtaggen får jag ”fakta”.

”Sverige etablerat ett konto på Tweets @sweden”varje svensk medborgare-lyckats återspegla kontot av svenska samhället och människor.#حقائق

Jag har också sett en hel del försök till marknadsföring och det verkar som om ett konto som heter @sweden är ett lätt mål för diverse politiska agendor. Det har också varit en del troll i görningen och bara det är ju så fascinerande att veckan var värd det och angående trollen så är jag tacksam för den förberedelse som jag fick av dem bakom kontot. Jag fick också instruktionen att skriva ihop en längre presentation av mig själv och då ställs man ju inför de där intressanta frågorna som handlar om vem är jag och vilka är ni mottagare… Så här blev min text i alla fall och när jag nu lägger den här så ser jag till att fixa alla språkliga fel som jag tydligen inte hann uppmärksamma i det skrivande ögonblicket.

Hi there! I’m @SaraMrtsell, a geeky educator who recentely left teaching to work for Wikimedia Sverige as Education Manager. I’m 31, I live in Stockholm, but I grew up Hälsingland, which is the most beautiful part of Sweden and where I stlll spend most of my summers and holidays. And yes, we have one of those lovely traditional red wooden houses, they’re everywhere in Hälsingland.
Let me tell you why education is such a cool thing – it’s because there are both formal and informal versions of it. I’ve thoroughly enjoyed all of my formal education, from the really tiny village school I went to for my first education to the somewhat bigger Cambridge University with students from all over the world. Lately, I’ve focused my efforts on learning more about informal education, the kind that happens outside of school hours, spontaneously and constantly and the value of it. I learn lots from meeting people online and having unplanned conversations, which makes me think about  this – who’s the teacher and who’s the student when we’re all learners? I occasionally blog about this on saramortsell.se.
This is a great time to be part of Education and lots of interesting things are happening in the shift from information scarcity to information abundance. How can we make sense of stuff happening all around us at all times? This is another interesting question and one I think about a lot. And how do we know we know? Wikipedia is a place for the sum of all human knowledge and look how organic it is, changing all the time because it’s based on people’s conversations with each other. Conversations are educating and have been around forever.
sarapåarkdescAnd let’s not forget the impact of the openness of the web for this major shift. Free licences mean less passive consumption of broadcasting media and more active participation in meaningful projects and communities. Sounds very much like the ideal “school” to me.
Featured image: Bollnäs (min hemkommun) järnvägshotell, vykort från 1884. Public domain Wikimedia Commons.