Bedöma för lärande/ undervisa för lärande

”Hur skulle du definiera dig som lärare?” var en fråga som jag fick i samband med ett möte med en ny arbetsgivare. Så klart var jag helt oförberedd och har ingen aning om vad jag svarade men frågan har hängt kvar med mig för jag tycker att den som ställer en sådan fråga vill veta något viktigt om mig.  I frågan finns också ett erkännande om att lärare är individuella i sin yrkesutövning och att mångfald bland lärare är något positivt. Så tolkar jag frågan i alla fall. Nu har jag tänkt vidare på hur jag skulle vilja svara på frågan och skattar mig lycklig att definitionen inte är begränsad till ”definiera med tre ord”.

För mig handlar läraryrket om att ha verktyg till att besvara frågor om lärande. Med en elev hämtar jag de bästa frågorna från den formativa bedömningsprocessen, nu kanske mer känd som Bedömning för lärande (#BFL). I kort handlar de grundläggande frågorna om: Var är eleven i nuläget? Vart ska eleven? Hur ska eleven ta sig dit? Men framför allt behöver jag veta hur jag informerar eleven om det här och hur jag kan stötta eleven till att äga sitt lärande. Det hjälper inte att jag sitter och vet allt om elevens språk- och kunskapsutveckling om jag inte delar den bilden med eleven. Hur är det möjligt att förstå ett mål om man befinner sig långt från det? Det är nästan en metakognitiv omöjlighet, skulle jag vilja påstå, men ack så avgörande. Här är exempelvis genrepedagogiken en föregångare, som bygger på att i ett tidigt skede få möta förebilder och exempel och få stöd i att se vilka delar som utmärker förebilden. Det är också då som jag får möjlighet att redogöra för de förväntningar som jag har på eleven utan att ställa för höga metaspråkliga krav. Det här sista är avgörande för de elever som jag jobbar med. Om man är precis i startskedet av ett nytt språk har man inte verktyg för att förstå exempelvis utdrag ur kunskapskraven, eller långa utförliga skriftliga instruktioner, eftersom språket där är alltför avancerat. Kan det till och med vara så att kunskapskrav och instruktioner också ofta är för avancerade för elever generellt, alltså inte enbart för nyanlända? Det här tycker jag är en viktig fråga för alla lärare, ”ger jag mina elever en rimlig chans att förstå sina uppgifter, mina förväntningar, och sitt lärande”?

Lika viktigt är det därför att ställa sig frågan ”vilken kvalitet håller den återkoppling som jag ger eleven?”. Jag har lämnat röda och gröna kråkor i elevers texter som jag veckan efter inte ens själv riktigt förstått – ett totalt misslyckande från min sida. Genom IKT får vi lärare en uppsjö av sätt att ge eleven återkoppling och jag är så glad att slippa se mina röda kråkor. Jag har i synnerhet fastanat för att använda möjligheten till gemensamma dokument (Google Drive) och annoteringssystemet i youtube när jag ger återkoppling till mina elever. I den här filmen får vi se hur Katarina Lycken använder annotering och vad hennes elever tycker. När det gäller mina elever kan jag inte nog betona vilka fördelar de får av att både kunna få se och höra feedback och att kunna ha den tillgänglig för att flera gånger bearbeta den självständigt, med mig, med studiehandledare.

För mig är det helt omöjligt att särskilja Bedömning för lärande från undervisning och jag tycker att termen får det att låta som en väg till att bedöma fram lärandet när det snarare handlar om en väg till att undervisa fram lärandet.

Jag avslutar med ett exempel.